Snödroppar

Påsken närmar sig och i fjol firades den i Hova. Vårblommor som vi inte är vana vid blommade för fullt, vårbruket var igång och min uppgift blev att sköta om äppelträden. Känns lite främmande med det snötäcke som fortfarande finns här. Mina äppelträd sticker precis upp ur snön och när det dags för deras skötsel tar det ca tre minuter. Det kan bero på att dom har tre fiender, klimatet och två hundar. Påsken i år blir ombytta roller men istället för vårbruk blir det andra uppgifter. Jag tänker ta fram spaden istället för sekatören och hoppas att stigen till bastun blir uppskottad.

Varning

Ganska talande bild för hur djuren har det i den djupa bottenlösa snön. Den vuxna älgen har väl minst problem, men nu läser man i tidningarna hur rådjuren utmattade söker sig till plogade vägar och hus. Snötäcket här uppe är inte unikt men det har inte varit något blidväder så det går i botten. Så det är klart 95 cm för ett rådjur och förstås andra djur är ingen lek. Som människa kan man välja skidor eller annat. Jag valde att gå ut i snön och plocka lite påskris och med den erfarenheten förstår jag att det är besvärligt för djuren i skogen. Hörde på radion att vi får vänta två veckor till på våren här uppe. Snart stundar påsken och skoterledskartorna säljs som aldrig förr och det kan man förstås tolka på olika sätt......

Viltmat

Snart dags för den årliga viltmiddagen, en av årets höjdpunkter. Åren går och våra aktiviteter börjar att bli tradition. Knytkalaset har varierande rätter men hargrytan brukar vara "outstanding". Viltmat, man uppskattar verkligen att kunna plocka fram älgköttet ur frysen. Idag älgtunga och älgköttfärs, det blev köttbullar a´la Stockfors eller man tager vad man haver. Riktigt lyckat blev det och min del i kalaset är löst. Receptet finns kanske i någon kokbok men jag är inte helt uppdaterad på alla recept så att jag döper den som min. Jag tycker om det enkla och salt är nästan den enda kryddan jag använder. Viltsmaken ska väl inte kryddas bort. Men det blev ett litet undantag med köttbullarna idag. Det blev en rejäl köttfärssmet och improviserat, inga mått är dokumeterade men en lagom mängd av alla ingredienserna tillsattes i smeten. Det blev: Senap, Salt, Grönpeppar, Vitlök, Kantareller.
Avsmakat med godkänt och det kan finnas en risk att det nallas ur grytan.
Viltmat har ett värde, jakten har ett värde, naturen har ett värde, sammanslaget blir det ett rekreationsvärde. Det är bara att hoppas att alla värden inte bara förknippas med ekonomiska värden som i sin tur påverkar vem som i framtiden får möjlighet att känna och smaka på dessa värden.

Main Coon blandning

Funderar om detta är en katt för en jägare. Cool som en hund och det som saknas på just den här katten är tofsarna på öronen. Storleken säger att det finns pondus för att jaga annat än råttor. Är själv ingen katt människa, men var jag tvungen att skaffa en så skulle det bli en Main coon. Tänk vilket vapen mot mina vattensorkar som likt mullvadar underminerar min trädgårdskulle och gräsmatta. Förvaltning när det blir för mycket av något....

Reportage

Vinterjakt på ripa vilken möjlighet till personlig utveckling. Kanske låter lite tokigt i jaktliga sammanhang men så är det. Tänk att ta steget till det som inte är en omöjlighet. Pröva saker som kanske inte är helt självklara. Lasta av och på en skoter, karka lasset, backa med släp och annat som hör till. Upptäcka att man inte bara följer med utan att man är en del av resan. Det som är intressant är vilket samarbete kvinnorna har. Alla hjälps åt och som jag nämt tidigare skjuter någon en ripa så har "vi" skjutit en ripa. Därför blir jag jätteglad att vi "toppade" två tidningar och var med på ett helt uppslag. Tänk att förmedla att jakten är en livsstil som finns mer eller mindre hos alla. Att jakten inte är något fult som vi ska hymla om. Respekten för djur och natur är också en del av detta. Tänk om Jägarexamen fanns med som obligatoriskt ämne på skolschemat då menar jag även skytte och vapenhantering. Det betyder inte att man måste jaga, det kan vara ett sätt att upptäcka spårtecken i naturen. Det man kan fundera på är: Hur skulle människans sätt att förhålla sig till vapen förändras om man fick lära sig att hantera detta redan från barnsben? När jag var liten fick jag lära mig att snickra med en kniv och det lärde mig att det är ingen leksak...

Stalagmiter

Snö, snö, snö så vitt man kan se. Vårtecknen börjar att visa sig i form av istappar. Vatten bara en del av den kemiska formeln för stalagmiter. Alltså dom finns inte för evigt och det kanske är tjusningen med is. Början till något. Den mörka tiden är över och solen orkar att värma upp termometern. En sån här dag går tankarna också till fjällen att bara vara, köra skoter och kanske sitta på en sjö och pimpla. Men solen spräcker också dagdrömmerierna allt som inte syns i mörker träder fram och det dåliga samvetet att man faktiskt måste städa blir påtaglig. När kommer uppfinningen där det räcker med att trycka på en knapp så försvinner damm och hundhår in i den inbyggda golvlistdammsugaren? Eller finns den?

Ripjaqt

Ett par intensiva veckor har passerat och nu är det minnena som får sparas. Nu senast nio kvinnor på jakt i fyra dagar. Uthålliga och med förhoppningar att få se ripor. Men med all snö som fallit var det full koncentration så att man inte druttade omkull på skidorna. Inget bär och tanken på att ta sig upp vid ett fall gjorde att man nöp om stavarna. Tänk att drunkna i snön. Riporna såg nog också sina begränsningar och befann sig på bättre ställen dom första dagarna. Dom enstaka spår vi såg liknade mest en utter som kanat mellan björkriset. Men solen sken mellan blåst och snöbyar så vi fick tänka på den totala upplevelsen. Inget att förringa men vi ville i alla fall se några riptecken. Sista dagen då hände det saker ripspår, ripor och en järv. En ripa sköt "vi" och den järv "vi" såg hamnade både på foto och film. Allt detta den sista dagen när jag tyckte det var lika bra att stanna och hjälpa till att städa ur stugan.

Ripjakt

Härligt att få komma upp på fjället. Vädret skiftar fort och när solen skiner är det bara av njuta värmen och utsikten. Riporna då? Kan inte säga att vi såg så många. Riporna var på annat håll till sista dagen, dagen för hemfärd. Då kacklade riporna överallt. Det var positivt och det får bli ett nytt försök till helgen.

Carduelis spinus

Grönsiska eller kan det vara något annat? I alla fall en söt liten fågel som nästan med bedjande ögon sökte värme för snart ett år sen. Svårt att fatta att det snart är vår, men kommer den tillbaka så är det inte många veckor kvar tills dess. Snödjupet ökar och nu kanske vi har hunnit ikapp delar av södra Sverige. Snö och blåst eller kyla frågan är vad som är bäst. Dessvärre får vi inte välja. Men inför ripjakten skulle jag önska sol, dagstemp på -10, kalla nätter och vindstilla. I väntan pendlar man mellan SMHI och Yr.se för att hitta det bästa vädret. Så förunderligt att man följer det man vill vare sig det stämmer eller inte.