Det börjar att dra ihop sig. Den viktiga listan är skriven och en del saker är avbockade. Den här årstiden är så hektisk men det gäller att kunna koppla av och njuta när tillfälle bjuds. Den här utsikten är värt allt besvär.
Vårt grannland Norge så vackert att det ibland blir jobbigt att titta på den storslagna naturen. Vid detta tillfälle som typisk svensk turist där jag kunde likna mig med en tysk turist i Sverige. Oavsett det är späckhuggare, älg eller ren så är nya unika upplevelser. Tanken gick till Norrmännen som har dessa djur i sin närhet. Vad tänker dom? Ja se svenskarna, allt detta för att se några späckhuggare. Men fotandet var inte så lätt man visste inte vart dom "dök" upp. En resa som kommer att finnas kvar i minnet. Späckhuggarsafari i Narvik. 
Gordon Setter är inte skapt för den svenska vintern. Om man ser den översta bilden förstår nog alla att det inte är lätt i dubbel bemärkelse att bära detta. Jag och en del andra har försökt att komma på en lösning, jag sökte och hittade en som löst detta. Utan att pröva fick den följa med på fjolårets tur. Hade man inte skrattat förr så fick man göra det då. En hund som verkligen skämdes. Stålmannen eller Pluto?
Min allra första egna skoter var en kort Panther, då en helt fantastisk skoter. Den byttes sedan ut till en LYNX. Det var lite ångerfullt eftersom jag sagt att jag aldrig skulle köpa en LYNX. Men åren går och det har passerat ett antal skotermodeller. Och vad står det nu på gården sen tre år? Jo en LYNX. Jag är nöjd och utan skoter skulle det kännas tomt. En skoteråkare på fjället har under åren haft liknande problem som jägaren i skogen. Undrar om det är av samma typ av människa. Naturreservatsbildningar med skoterförbud osv. Några inte helt unika händelser har inträffat på fjällturerna. Utfall med skidstav, arga blickar fastän man visat hänsyn och förstås många heta debatter i stugorna. Det hände vid några tillfällen att en "skotermotståndare" behövde hjälp. Det var en rätt skön känsla att se vilken räddning skotern var. Detsamma är det med jakten, någon gång behöver man hjälp av en jägare...
Mindre söta djur och insekter men tillhör ända våran biologiska mångfald. Den sötaste av dessa kan nog vara skogsödlan. Hotet här är ormen och spindeln. Ormskräck och spindelskräck, många tvekar nog inte att nypa, stampa eller slå ihjäl en fluga eller spindel. Säkert också av människor som inte tycker att man ska jaga, skjuta och äta våra jaktbara djur. Eftertanken får alla fundera på själva ...
Ja då, som jag befarat orrflocken sitter och äter i björktopparna. Nu när jakten är slut dyker dom upp. Kände igen samma händelse från ifjol, skillnaden var att då var dom bakom huset nu var dom framför. Men he gäll int. Nu är det ripjakten som gäller. Planering nästa, nya Tegsnäs, kolla skotrarna, inskjutning. Sen den viktiga listan som är ny men likadan varje år. Eller inte helt likadan. Det var ju förstås den vita luvan som jag inte får glömma.
Än så är det vinter... De digitala bilderna som finns i lager rensas och sorteras i omgångar. Inte alltid så lätt men förstås ett måste. Vid varje rensning upptäcker man nya bilder som man inte reflekterat över förut. Vilken lyx med det digitala, inte som förut analoga foton framkallade i dia. Ett konstaterande var att då blev till och med dåliga kort värdefulla.
Svenska Jägareförbundet hade ordförandekonferens i helgen med representanter från hela jägar Sverige på ett Öster Malma i vinterskrud. Jakten och dess utövare har på grund av den heta vargdebatten fått ödsla en massa energi på att försvara och förklara. Jag säger ödsla för detta är skapat av en högljudd skara människor där många inte tycker att det ska finnas "fritids" jägare. Att det sen uppdagas misstankar om tjuvjakt på varg påverkar förstås jägarens rykte negativt. Hur kan någon göra dessa handlingar och sätta jägarnas heder i gungning? Men det kommer alltid att inträffa händelser som påverkar oss på ett eller annat sätt inte bara inom jakten. Men finns det en skyldig får den stå till svars för sina handlingar. Nog skrivet om det negativa, vi får inte glömma bort allt det positiva som jakten innebär. Här är en kort beskrivning av hur några kvinnliga jägare upplever sitt intresse: 
Idag är det 3 dagar kvar till OS i Vancouver. Under min barndom fick vi hemskickat en tidning från mammas släktingar i Kanada. British Colombia en tidning med vackra bilder av snötäckta berg och en vidunderlig natur. Tror det var där min fjällsjuka grundlades. Släktingarna och deras ättlingar har vi ingen kontakt med. Bakom detta kort kan man läsa med svaga bokstäver Jean och Bobbi Shaw döttrar till Amanda och Arthur Shaw. Undrar om deras ättlimgar funderar över sitt ursprung. Emmigrerat från Stockfors, Sweden till Vancouver BC. Vem vet med dagens teknik, det kanske kan leda till en resa till barndomens dröm British Columbia.
Har inköpt en dia scanner och påbörjat arbetet med att få in diabilderna på datorn. Alla bilderna är tagna med en Zeiss Ikon sen 50-talet. Pappas bilder fram till 80 sen tog jag över kameran, alltså en hel del. Kvaliten blir väl inte den bästa men jag fastnade för den här. En för mig okänd pimpelfiskare på Pite älvens is . Vilken tjusig fiskare med hatt och slips. Då fanns det inte skalplagg i Gore Tex. Men fisken brydde sig nog inte om det, huvudsaken var nog agnen på kroken..
