söndag 29 november 2009

Miljonstämpling










Trevligt inslag i våra marker är nog dessa torrstubbar särskilt när de bär spår av människan. Det här trädet bär flera spår förmodligen från miljonstämplingen i slutet av 1800-talet, Kungliga Domänverket sålde då skog på rot. Träden som såldes stämplades på två ställen i brösthöjd och en vid roten. På andra bilden kan man se bläckan där stämplingen slogs in. På tredje bilden kan man se rotstämpeln som var en kontroll att endast stämplade träd avverkades.
Sen kan man fråga sig varför detta träd kvar står kvar, orsaken kan vara fjärde bilden. Man kan se att det är yxhugg i trädet, förmodligen lät det inte bra när man slog i stammen. Yrkesfolket då slösade inte tid och kraft på att hugga ner ett träd som var ruttet och värdelöst. Historien forsätter. Första stocken på trädet ca 6 meter var den del som användes, den bilades till fyrkantiga bjälkar och drogs sedan ner till närmaste flottningsled. Vid kusten samlades bjälkarna ihop för att med båt exporteras bl.a. till England. Om vi besöker England och ser ett gammalt hus med trädetaljer så kanske det andas gammal norrländsk fura.

torsdag 26 november 2009

Grip


Något försummad i älgjaktstider, men det var inte tanken när han hamnade i Stockfors. Historien om honom var att jag köpte och hämtade honom i Älvdalen då ett år gammal. En mycket blyg och försiktig herre, det var inte med glädje han följde in i bilen för resan norrut. Han tryckte sig mot bakluckan i bilen och verkade misstänksam. Mellan Lillhärdal och Sveg på en ödslig avfart stannade vi för att ta ut hunden. Han såg lite underlig ut när jag skulle öppna bakluckan. Jag såg i ögonen att han skulle rymma så jag gjorde mig beredd och stoppade fingrarna i halsbandet, han slet sig med koppel och rusade iväg. Ropade några kommandon men inget som han lyssnade till. En främmande hund på vift på främmande marker. Vid ett tillfälle var vi nära men när han såg oss rusade han iväg. Efter fem timmar och tio mils körning gav vi upp. Det var bara att ringa till uppfödaren. De kom och efter en timme lyckades dom kalla in hunden med hjälp av sina egna hundar. Det blev nonstop körning hem, och koppel två varv runt handleden. Efter en vecka gjorde jag det första nervösa försöket till släpp och det gick bra. Han är nu en Gordon setter på fem år och en trevlig familjemedlem som har en historia i bagaget...

tisdag 24 november 2009

Grattis Anna

Här var vi på jakt tillsammans.

Idag den 25/11-09 vill jag skicka många Grattis kramar till Anna, min dotter som faktiskt fyller jämna. Utflyttad norrbottning som jobbar inom skogen och har fått vänja sig med att det finns annat än tall och gran, snön ligger max en dag, Skråmträsk ludderna är för varma och förstås Tegsnäs skidorna är det ingen idè att ta ner. Saknaden av en stuga har löst sig fast utsikten är inte en fjällsjö utan ett "innanhav" och förstås så står den timrade bastun där.
Hon skickade några snälla ord igår, och den här länken.
http://www.tackfilm.se/?id=1259061229741RA13
Radiotjänst börjar att bli rätt så avancerad. (Och här är det mig dom hyllar) :-)

Ripjakt




Mörker både till och från arbetet. Kameran följer inte längre med i bilen. Känns lite tungt att fotandet lagts åt sidan i väntan på ljusare tider eller lediga dagar. Men tiden går snabbt och tankarna går till ripjakten på fjället. Räknar man bakåt så är det inte längre dit än älgjaktstarten i September, och planeringen någonstans där i mitten. Tänk när man står där på parkeringen lastar av skotrarna och gör sig klar för resan som här till Miekak, 20-25 minus i 4,5 mil. Väl framme komma in i en stuga få sig något till livs ta fram kartorna och göra en plan för nästa dag. Njuter av att man är otillgänglig helt ovetandes om vad som händer i världen, utan ström, rinnande vatten och andra bekvämligheter. Tänk att strapatser kan vara avkopplande. Man är här och nu och kan inget annat göra.

söndag 22 november 2009

Öster Malma


Detta bara en del av Öster Malma visserligen från Maj månad när vitsipporna blommar likt maskrosorna hos oss. Helt olikt våran miljö, där finns vildsvinen som en del av det vilda djurlivet. Efter en helg i denna faktiskt till synes ödsliga del av Sörmland finns det natur och vilt som är rätt facinerande även för en norrlänning. Ekar, bok, lind, slånbär, kronhjort,dovvilt och kanin är en del som vi bara läst om i böcker. Viltvård var med på programmet för den nationella träffen för JAQT-kvinnligt nätverk och det är inte helt lätt att omvandla viltvård från söder till norr. Vi har inte samma förutsättningar eller är det bara som vi tror? Detta är en plats som är värt ett besök. Fin natur, god mat och trevliga människor. Erfarenhet som kanske kan leda till nya idéer på våra villkor.....

torsdag 19 november 2009

JAQT

JAQT är inte bara jakt. Nu pratar vi socialt kontaktnät, här var vi inbjudna på en tur med hundspann, grillning i kåta och fika till kaffet. Vi har alla något att bjuda på när tillfälle bjuds. Hur ofta hör vi att karlarna anordnar något? Men det kanske vore en idè även för dom. Viltmiddagar och GPS kurser inte helt fel. Man kan ibland tyda deras blickar att de gärna vill vara med på våra träffar. Det kanske i säg är en idè, vi får kanske öppna dörren och visa hur bra det kan va att "nätverka". Jag åker till Öster Malma på nationell träff för JAQT-Kvinnligt nätverk i helgen. Det blir intressant få höra vad som händer runt om i Sverige. Kvinnliga jägare ökar, tur är väl det. Tänk vilken kvalitet när det som här i Älvsbyn har anordnats tema dagar med jakt på ett av våra äldreboenden. Inte lätt bli gammal tappa sina vänner och inte kunna prata jakt. Tur vi har kvinnliga jägare inom omsorgen som kan sprida lite ljus i vardagen för en åldrande jägare..........

tisdag 17 november 2009

Minnen




Jag har kämpat i snart en vecka för att ladda ner ett bildspel, men jag får ge mig. Det började med en rensning i bildarkivet och sen fastnade jag i sommarens fjällbilder. Man kan säga att det är en medicin för denna ej dödliga men kroniska sjukdom "fjällsjukan. Fjäll, snö, sol och som här fylld av lugn och tystnad leder en direkt till cybersspace. Vad står det om fjällbinka och isranunkel? Det är bara att googla. Nästan pinsamt att tala om för dom yngre att när jag var liten fanns bara en tv kanal, och det enda barnprogram jag mindes var Humle och Dumle. Skulle man mäta ålder i det, så tillhör man helt klart stenåldern. Men jag får väl säga, ialla fall till mina barn "ni kan vara stolta, jag försöker i alla fall följa med i utvecklingen". Frågan är hur mycket information det ryms i en människohjärna, eller hur mycket kan man plocka ut...

tisdag 10 november 2009

Cygnus cygnus

Sångsvan ett ståtligt och kungligt djur. Kanske kunglig i dubbel bemärkelse, Det finns en viss koppling till att den var vanlig på matbordet i de fina salarna. Jakt på svan tillhörde "den stora
jakten" och den var förbehållen kungligheter och dess närmsta priviligerade. Förr var det mindre vanligt med svan, nu finns dom i varje liten tjärn grobba. Varje morgon när jag passerat bron över Pite älven har det simmat ett antal svanar i älven. Tankarna går till tidigare år, man försöker att minnas. Ska dom verkligen vara kvar här nu! I morse var det -15 och det flöt isflak på älven. Så tydligen har dom lite begrepp, svanarna var borta. Det är nog inte bara svanarna som fattat, gräsklipparen blev flyttad från "gräs"mattan idag..

måndag 9 november 2009

Vinterdag


Jobbat hemifrån idag. Vilken vinterdag! Tänk om alla hade en sån här vy från kontorsfönstret. Jag är nog glad att det inte är så. Ifjol vid samma tid med hemma jobb hade jag älgar i skogen här bakom bastun. Då blev det att snabbt byta kläder, koppla hunden och hämta bössan. Hunden gjorde vad han skulle men jag lyckades inte ta mig fram tillräckligt nära, det stannade där det var som mest risigt och surt. Det drog iväg och sen började det att skymma. Men arbetet kunde inte vara, så det blev ett kvälls och natt jobb. Idag har jag försökt att undvika att titta in i skogen ifall.....

måndag 2 november 2009

Ryggtjärn

Vår is på Ryggtjärn. Nu är det höst is på samma tjärn och inte är den helt säker. Jag trodde inte att Rock gav sig ut på blöta, hala och svaga isar. Förut var man lyckligt ovetande om vad hunden hade för sig. Men nu tittar man med andan i halsen på hur spåren går rätt över den svaga isen på Ryggtjärn för att sen passera Stockforsälven. När det kommer upp att "hund sitter" på Astron måste man blunda och hoppas att nästa gång man tittar så har hunden förflyttats. Det gick bra i helgen men jag tror jag undviker närheten av svaga isar tills dess att det frysit på ordentligt. Det är väl det enda spännande jag har haft i helgen...